Ordet telefon kommer från grekiskans tēʹle, (fjärran), och phōnēʹ (röst, ljud), och det är en slags apparat som överför samtal via ett datakommunikations- eller telekommunikationsnät. Man talar oftast två med varandra, men det finns även gruppsamtal, där flera kan prata samtligt. Det är bra att kunna göra vid ett sammanträde eller liknande. Från de första telefonerna och hundra år framåt fanns det enbart fasta telefoner. Sladden satt fast i ett jack i väggen som ledde till telenätet.
När och hur uppfanns telefonen?
Många tror att det var Alexander Graham Bell som var den förste att uppfinna telefonen men så var det inte. Det var den amerikans-italienaren Antonio Meucci som konstruerade den första telefonen och det var omkring år 1849. Telefonen demonstrerades för en italienskspråkig tidning i New York, och han sökte patent för sin så kallade ”teletrofono” i december 1871. Tyvärr hade han inga pengar att betala ansökan med. Det sägs att hans fru istället bad honom sälja sina apparater så de fick in pengar till sin försörjning.
Under åren 1860–1861 hade Johann Philipp Reis lyckats med att överföra melodier, toner och enstaka ord. Men han lyckades aldrig med att överföra tal som var fullt tydbara i sin telefon. En annan som försökte att konstruera en sorts musikalisk telefon 1874 var Elisha Gray. Hans elektrohormiska telegraf behövdes dock för
bättras och när han äntligen kunde lämna in sin patentansökan 1876, ja, då hade Alexander Graham Bell hunnit före.
Alexander Graham Bell
I mars 1876 fick så Bell beviljat ett patent och fick under flera år äran för sin uppfinning. Antonio Meucci gjorde allt för att hävda att telefonen byggde på hans uppfinning. Tyvärr fick han ingen upprättelse och när han dog 1889 avstannades även den juridiska processen kring hans vädjan. Patentet upphörde i januari 1993 och i juni 2002 blev så äntligen, Antonio Meucci, mer än hundra år efter sin döda erkänd för sin uppfinning av telefonen av amerikanska representanthuset.
Bell arbetade till skillnad mot Reis och andra föregångare med undulerande elektriska strömmar. När det gäller hans ursprungliga patent, hade han en batteriström som stod kontinuerligt i en ledning. Vid hörmembranen hade han fäst en platinatråd som i sin tur var nedsänkt i en svavelsyrehaltig vätska. På så sätt skulle membranen börja svänga och ljud hördes.
Alexander Graham Bell gjorde även experiment under 1876 och 1877, och då tog han bort dessa delar och telefonen kom att ha den utformning som den huvudsakligen kom att ha de närmaste hundra åren. Både mottagare och sändare hade från början exakt samma utformning, men för längre sträckor räckte inte den svaga strömmen till för att man skulle kunna tala med varandra. När det blev konstaterat övergick man till att prata i en batterimatad mikrofon.